.......

 

1974 fick jag arbete på Flyinge Hingstdepå och Stuteri, det var en absolut dröm att få rida och hantera dessa vackra legendariska hästar. Där började jag måla av hästar och sälja hästporträtt.

 

Inte trodde jag att jag någonsin skulle börja skapa glas. Givetvis hade jag ofta hört talas om min berömde farfar Simon Gate (som jag tyvärr aldrig fick träffa) och fått frågan otaliga gånger ”Är du släkt med Simon Gate”

Men så en dag frågade min farmor Flory Gate mig om jag ville följa med till Orrefors Glasbruk när hon skulle intervjuas av radio Kronoberg för de ville göra ett program om farfars hundraårs jubileum på bruket.

Vi åkte dit och det var fantastiskt spännande att gå runt, titta i olika verkstäder och besöka hyttan. Jag fick en omedelbar känsla av att jag hörde hemma där i glasets magiska värld.

 

Nästa steg var att ta reda på någon utbildning med glas, det blev en terminslång orienterande glasutbildning på Orrefors glasskola som jag började hösten 1985.

Vi fick blåsa, slipa, blästra, och gravera glas, vi levde glas. Det var en varm känsla, en känsla av att komma hem. Jag hittade min nisch att gravera i glas, göra mönster och skapa alla mina fantasier.

 

Efter min utbildning arbetade jag ett år på Orrefors som gravör och formgivare på prov, men jag fick inte utlopp för min kreativitet där, så jag slutade och startade min egen firma och började tillverkade konstglas.

 

1996-2008 blev jag knuten till Johansfors Glasbruk som var ägt av Magnor Glasbruk i Norge.  Där utvecklade jag den så kallade Limiterade Graalen som ett flertal företag köpte in i en begränsad upplaga med exklusiv design specialritad för varje företag.

Vi hade  Glasets Dag på Johansfors där vi demonstrerade i hyttan och visade hur man blåste olika sorters konstglas.

 

Under tiden hade jag börjat samarbeta med Wilke Adolfson som hade egen hytta i Orrefors och som blåste mina Graalpjäser. Så småningom började även Micke Johansson arbeta tillsammans med oss.

Jag drömde om att vidare utveckla Graaltekniken som glasblåsmästaren Knut Bergkvist framställde 1916 på Orrefors och som min farfar Simon lade sin konstnärliga hand på.

 

2005 provade vi att göra Dubbelgraal, jag hade själv funderat ut hur proceduren skulle gå till med att få  mönstren att sväva i två olika lager med ett lager av klarglas mellan sig. Wilke och Micke var genast med på noterna och vi blåste den första Dubbelgraalen i Pukeberg där Micke drev en studiehytta.

 

Visst var vi med om en del besvikelser när ämnena sprack osv. men det var lärotider och snart ville jag även försöka göra vad jag kallade Trippelgraal, nämligen ett graalämne som innehöll tre lager av mönster, som följaktningen blivit uppvärmt och nerkylt fyra gånger. Det var en komplicerad process som tog många timmar att gravera och sedan färdigställas i hyttan till tjockväggiga tunga pjäser. Vilken glädje och spänning vi hade i hyttan när vi lyckades, vid ett par tillfällen hade vi stor publik som följde hur vi blåste upp det stora trippelgraal ämnet till färdig vas. Ingen annan har provat att göra denna teknik.

 

2012 fick jag en idé om att göra skulpturer av ett graalämne, jag diskuterade detta med Micke och han föreslog att vi kunde ”snabla”ett ämne. Det betyder att man öppnar ämnet i bottnen när det är varmt och suger in klarglas från degeln så man fyller hela ämnet med glas, därefter fångar man an klarglas utanpå ämnet och skulpterar direkt på pipan. Där föddes mina Graal fåglar, vi provade även att ”snabla” dubbelgraal ämnen. Det gick utmärkt.

  • Wix Facebook page